♥

Jag vet inte hur stor hon är ute i landet. I mitt hjärta, berör hon precis på det stället där det gör ondast. Där det är som svårast att reparera...vilket är alla gånger man blivit sårad av dem man älskat. De är de gånger det gjort som ondast...när en förälder sviker, en kärlek går över o alla sådna tillfällen.

Det är när man bryts ner helt på det sättet som det sätter mest spår . Det är då som månste man bygga upp sig själv från grunden igen. O den grunden blir byggt med stenar som är starka nog att stå emot det man innan krossats av. Man försöker i alla fall. Har man litat blint på någon lovar man sig själv att aldrig lita på någon igen. Har ens bästa vän svikit en så bygger man upp en mur mot dem som vill komma in o bli ens vän. Man sparkr bakut när de kommer för nära o vill komma en inpå livet. Blir man misshandlad, är man sen alltid på sig vakt.

Det är så vi gör för att överleva. Vi bestämmer oss för att vi inte ska känna. Vi bestämmer oss för att inte ge något mer.

Vi gör samma sak varje gång....gör om oss, hårdare o tuffare så det inte ska göra så ont nästa gång. För det kommer alltid en "nästa gång"!

Därför gråter jag till nästan alla Melissa Horns låtar. För alla låtar berör o hittar det lilla i mig som aldrig har läkt helt.
Det som jag murat in så noga med så stora stenar.