♥

Min nya vän Jossie berättar att hon träffat sin nya kille på FB och jag undrar hur tusan man kan träffa någon på FB

Jo...berättar hon...I den löjliga applikationen "Are you interested" (AYI) kommer det upp bilder på killar som oxå har applikationen. Så får man klicka på "SKIP" eller "YES I'm interested".
Det lät ju kul tänkte jag o la till den när jag kom hem...så har man något kul att göra på kvällarna i sin ensamhet. Titta på killar som tycker att man är snygg. Hehe.

Tyckte det var rätt kul, för alla som klickar YES på mig får jag en liten notice om. "blabla..har klickat yes på dig. Är du intresserad?"

Alla som känner mig vet hur kräsen jag är om hur en kille ska vara, men detta var ju enbart utseende. Så det var bara på skoj tänkte jag. Jag behöver ju aldrig träffa dessa människor så så pinsamt behöver det ju inte vara att klicka JA tillbaka. Vissa var ju snyggare än andra och en EN av alla dessa 1000-tals killar som klickade YES på mig var Johan.
Klart att det inte bara är utsidan som räknas men oh vad fin han var!!! Jag kommer ihåg att jag blev glad över att en så fin kille tyckte att jag var fin:-) Så jag klickade YES tillbaka.

Någon dag efter det såg jag att jag hade ett mail från honom. Eller mail o mail...det var en ";-)" så jag frågade honom vem han var. Hans svar blev att han bara var Johan...en vanlig kille från Lidköping som gillar musik o film o sånt. Sen den dagen pratade vi nästan varje dag..först via "AYI"mailen. Sen vanliga FB mailen o sen la vi till varandra på MSN och bytte telefon nr. Men vi sms'ade bara.

Vi pratade varje dag o det lixom pirrade till varje gång han loggade in o det första han gjorde var att skriva till mig. Men inget om att någonsin träffas. Vi hade bara så mycket gemensamt. Vi skrev samma saker till varandra, hade samma värderingar och när vi pratade med varandra så satt jag med ett löjligt flin på läpparna hela tiden.
Vi var så fruktansvärt lika!!! Hade jag inte veta om att jag inte vara skitzofren , hade jag fan trott att jag satt o pratade med mig själv!
Jag tänkte...kan denna människan bli min vän så har jag en vän för livet! Sen ska man inte hoppas på för mycket... Men jag måste få träffa honom!
Så jag tog mod till mig o skrev...så när får jag träffa dig då?
Svaret blev. När du vill!
Det tog väl nästan två veckor tills jag bokade biljetten till Lidköping. Höll på att bli sjuk tills att det var dax att åka men jag lyckades boka om biljetten som egentligen var bokad till fredagen. Tänkte...bara jag kommer dit så kan jag vara sjuk där. Blir jag sjuk innan, så kommer jag aldrig att komma iväg.

Detta var i torsdags och sen dess har jag vart på kärlekssemseter. Lite som när man åkte på charter o fick en semsterflirt. O mina semester flirter har ju faktiskt varit bra upplevelser allihopa...Per och några år innan det var det en annan kille jag träffade i tre månader.

Jag som trodde att jag aldrig skulle kunna falla för en kille igen efter Ph. När det var som värst trodde jag att det var kört för min del o att jag skulle gå o tråna efter Ph o förbli ensam för resten av mitt liv.

Jag klev av bussen i Skara o han kom o hämtade mig med sin bil. Jag var så jäkla nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Fan vad fin han var. Men konversationen flöt på utan problem o vi åkte hem till honom och lämnade mina grejer o sen åkte vi o handlade mat tror jag...kollade på film och sen var det kört!

Jag vet inte om man kan kalla det kärlek vid första ögonkastet...jag tror jag var lite kär i honom innan, bara av att ha spenderat timtal framför datorn med honom i en hel månad. Jag var lite kär i det jag trodde var Johan. När jag såg honom i verkligenheten fick jag det bara bekräftat typ.

Trots att jag försökte att låta bli att känna något, så låg det lixom o bubblade. Jag vågade inte riktigt...men jag fick berätta om Ph för honom...jag fick prata om mina rädslor och han fick prata med mig om sitt förflutna o tidigare relationer. Vi var lika rädda för att bli sårade båda två.
Vi sa att det är en sån som du man vill ha som pojk/flickvän. Vi båda kände att jag vill att detta skulle bli något så varför sitta o vänta i några veckor bara för att man SKA. Han är underbar och ger mig precis det jag alltid velat ha av en kille. Bekräftelse och massa kärlek. Han både säger och visar hur han känner och jag är såld! Så nu är han min pojkvän. Lite sjukt...för en vecka sen skulle jag aldrig ens kunnat föreställa mig att jag, en vecka senare, skulle vara tillsammans med någon. Men vad ska man göra?

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Kanske inte detta blir som jag tänkt mig heller. Den som lever får se!