♥

Min tanke när jag började skriva denna gången var att det skulle gå fort o att jag inte skulle skriva så mycket...
Det började så här.

Jag kommer att dra allt rätt så fort nu. För jag har migrän men jag är ändå så fucking uttråkad att jag måste göra något.
Sen är detta oxå något som har vart på gång en tid men inte blivit klart förns nu.

När jag skrivit klart allt ser jag att det var helt fel, haha! Detta blev lååååångt. N-joy!

Jag har ju jobbat på ett jobb där de, trots att jag frågat flera gånger, inte givit mig ett anställningsavtal. Från första början var det faktiskt jobbigt då jag var tvungen att acceptera en lön som var ca 40 kr/timmen under vad jag bör tjäna som kock annars. Jag fick heller ingen semesterersättning eller ob-tillägg. Men har man inget jobb så tar man det man får o det är företagare väldigt medvetna om nu för tiden tydligen.
Jag har hela tiden sökt nya jobb och till sist så har jag fått ett! På ett servicehem i Lidköping. Detta innebär ju att jag kommer att flytta dit. Jag flyttar ihop med Johan min underbara pojkvän.

Jag har ju lägenheten här i Gbg till 1 maj men det innebär bara att jag har 3 hyror kvar att betala så det borde jag kunna stå ut med. Det finns inget annat val. Jag var dum o skrev på ett kontrakt utan uppsägningstid. Men det är ju samma där, har man inget så tar man det som bjuds. Jag är verkligen tacksam över att Karin har hyrt ut till mig. Jag kunde ju inte veta att allt skulle gå käpprätt åt helvete med Stena och sen detta jobbet. Det kunde ju inte hon heller. Spike, deras katt som jag, enligt kontraktet, lovat att ta hand om under tiden jag hyr lägenheten får helt enkelt följa med till Lidköping i 4 månader.

Tyvärr har det visat sig att jag är allergisk mot Spike. Johan är allergisk mot både Spike o Festis. Jag hoppas att det är Spikes kvalster som hoppat på Festis o att de försvinner när vi lämnar tillbaka Spike:) så Johan slipper vara allergisk mot Fläskis. Än så länge är det inte så farliga symptom dock. Nästäppa och klåda i ögon och näsa. Så det blir till att äta medicin.
Jag o Johan var ju sjuka hela november och december till och från med förkylningar som inte ville ge sig så allergin har vi liksom inte reagerat över förns sjukan var borta, om man säger så.
Det var inte en enda av Karins vänner som kunde hjälpa till o ta Spike när de skulle åka så jag har inget annat val än att härda ut. Han är en helt underbar katt så den biten är inte jobbig alls. Det är bara den jävla klådan o täppan som plågar, hehe.

Nu ska jag äntligen få börja mitt liv med en man som vill ha en framtid med mig. Önskan är ju att ha familj, hus, barn o att gifta sig när man blir stor. Det är sååå skönt att veta det, så kan man bara sätta igång o bädda för sig. Spara pengar o skaffa bra bostad o jobb. Innan har jag liksom bara levat i nuet eftersom ingen velat tänka längre än, "vad som händer nästa helg?" Jag slipper stå still på ett o samma ställe. Detta är det första förhållandet sen min allra första pojkvän, för 10 år sen, som leder någon vart! Som inte bara har handlat om att "vi har ju det bra som vi har det".
Jag är lycklig med Johan och jag älskar honom.

Visst kanske det går lite fort men jag tänker så här...
Känns det fel? Nej
Är detta någon du INTE vill? Nej
Älskar jag Johan? Ja
Kan detta bli riktigt, riktigt bra? Ja

Om det inte finns något som säger stopp i mig...så måste det ju vara rätt! Då ångesten o jag har blivit rätt bra kompisar under årens lopp o jag VET hu ”fel” känns mer än väl!
Om allt känns bra...så är det ju bra! :-D

Förhållande tar slut här o där hela tiden. En del har bara varandra o en del har hus o barn. Det spelar ingen roll hur länge de vart tillsammans för det är inte lika med att det kommer att hålla livet ut. Det tror jag är viktigt att folk fattar. Då kanske inte de skulle döma ut såna som mig. Som träffar någon o bara vet att det är rätt.

Vänner o familj är lite oroliga o säger...
Varför måste ni har så bråttom? Flytta ihop efter tre månader och prata giftermål o barn o sånt?

Till att börja med så kan jag bara säga...jag har letat efter någon som Johan i hela mitt liv. Nu är han här o det känns som att jag inte riktigt kan behärska mig. Vi har pratat om barn o giftermål på det sättet som...
Vill du gifta dig i framtiden?
Med mig?
När?
Vart? svaret är: inte i kyrkan. Viktigt!!
Vill du ha barn i framtiden?
Med mig?
När?

Alla dessa frågor är viktiga. För tänk om jag efter två år tar upp det med barn o giftermål o det visar sig att han inte vill ha något utav det? Vad fan gör man då? Då har man slösat två år på någon som inte vill ha det samma som jag vill.

Nu har jag tråkat ut er med mina tankar alldeles för länge. Hehe, sorry.
Nu ska lägga in o redigera lite bilder nu så får vi se om några hamnar här. Hej på er alla så länge.