Man slutar ju aldrig att tänka...
...och tur är väl det.
Hela mitt liv har jag letat. Hela mitt liv har jag alltid varit den som är utanför...inte tillhört någon eller hört hemma någonstans på riktigt. Inte riktigt varit som dem.
Vi alla vet ju, att när man växer upp så är det viktigt att vara som alla andra för, det är inte OK att vara anorlunda. Då ska man bli tillrättavisad. Hur många gånger har du själv inte justifierat ditt hån mot någon, mobbing, hat, med ett enkelt..."hon får ju skylla sig själv, hon är ju konstig", "han är ju inte riktigt riktigt han".
Självklart har du lika som jag, rätt till en åsikt. Men tänk efter vad du baserar din åsikt på.
Men vem är det egentligen som sätter denna norm? Om man nu då, som jag, är konstig och inte som alla andra...som går mot strömmen, passar inte in. Har man då inte rätt att vara här? Är det DIN uppgift som människa att se till att jag verkligen får reda på hur oönskad jag är av dig och (enligt dig) alla andra? För att jag inte passar dig?
Kanske kan det vara så att jag inte passar just dig. Visst det köper jag rakt av.
Du kanske inte gillar folk som mig. Inga problem.
Du kanske tycker att jag är ful, spinkig,vidrig, äcklig och kanske till och med outhärdlig att vara runt.
Jag tycker så illa om vissa människor jag med. Jag är som du.
Det handlar inte om att jag inte får säga eller skriva eller visa hur illa jag tycker om en person.
Det jag menar är bara att du, som jag, har all rätt att tycka så. Du som jag har även all rätt att säga detta på vilket sätt du vill.
Men att göra det till sin uppgift att se till att den person jag inte tål till sist inte tål sig själv är fel.
Jag får säga att jag hatar dig. Så länge jag inte får dig att hata dig själv.
Ibland krävs det väldigt lite att just göra det...få någon att hata sig själv.
De som fått höra hela livet att de inte duger...som på något sätt ändå lyckats ta sig upp igen ett par gånger till exempel. De personerna räcker det med att du knuffar till dem på rätt ställe så faller de ihop.
För att vi, jobbat så länge på att bygga dem så svaga.
Det tar lång tid. Många många år att någonsin kunna känna sig hel igen efter att bara en gång, varit på botten. Tänk då på alla de som är som jag. Inte som alla andra. Så många som är konstiga...så många av oss...men ändå så är vi ensamast i världen. För att vi oxå inte fattat att det är ok att vara onormal och faktiskt TROR på vad NI säger!
OM vi kan ta oss upp igen och lyckas göra det på riktigt så kommer vi aldrig låta någon trampa på oss igen. Aldrig låta någon ta oss dit ner igen. För nu, NU vet vi att vi inte är värda det.
Jag undviker att sätta mig i en situation där jag skulle träffa på folk jag inte klarar av. För problemet ligger hos mig. MIG!
Det är inte ditt fel att jag inte tål att se dig, att jag äcklas av dig eller inte tåls höra ditt skratt. Det är mitt fel. Och det är något som jag måste fundera på. Varför jag hatar dig?
(Om du nu inte gjort mig illa. Då förstår vi ju alla varför man kan tycka illa om folk.)
Men ändå...hur kan man vilja göra livet så jobbigt för en person som enligt en själv inte betyder någonting?
Kanke för att den personen försökte plocka isär mig. Försökte göra min mindre än vad jag är. Dessa är några av mina egna svar.
Jag kräver inte att någon ska tycka om mig. Jag kräver att bli behandlad med samma respekt jag ger dig. För att du inte ska hinna upprepa din åsikt om hur du känner om mig så går jag. Jag går och vet att där står du...stackars människa.
Fyld med så mycket skit och okunskap om livet, att du tror att jag inte är lika mycket värd som du för att jag inte är som du!
Okunskap om vad som räknas. Vad som gör en lycklig...att få vara hel. En hel människa känner inte ett behöv att plocka isär någon.
En hel människa önskar att alla vore så hel som hon.
tankar av Elin en vanlig fredag..........
Hela mitt liv har jag letat. Hela mitt liv har jag alltid varit den som är utanför...inte tillhört någon eller hört hemma någonstans på riktigt. Inte riktigt varit som dem.
Vi alla vet ju, att när man växer upp så är det viktigt att vara som alla andra för, det är inte OK att vara anorlunda. Då ska man bli tillrättavisad. Hur många gånger har du själv inte justifierat ditt hån mot någon, mobbing, hat, med ett enkelt..."hon får ju skylla sig själv, hon är ju konstig", "han är ju inte riktigt riktigt han".
Självklart har du lika som jag, rätt till en åsikt. Men tänk efter vad du baserar din åsikt på.
Men vem är det egentligen som sätter denna norm? Om man nu då, som jag, är konstig och inte som alla andra...som går mot strömmen, passar inte in. Har man då inte rätt att vara här? Är det DIN uppgift som människa att se till att jag verkligen får reda på hur oönskad jag är av dig och (enligt dig) alla andra? För att jag inte passar dig?
Kanske kan det vara så att jag inte passar just dig. Visst det köper jag rakt av.
Du kanske inte gillar folk som mig. Inga problem.
Du kanske tycker att jag är ful, spinkig,vidrig, äcklig och kanske till och med outhärdlig att vara runt.
Jag tycker så illa om vissa människor jag med. Jag är som du.
Det handlar inte om att jag inte får säga eller skriva eller visa hur illa jag tycker om en person.
Det jag menar är bara att du, som jag, har all rätt att tycka så. Du som jag har även all rätt att säga detta på vilket sätt du vill.
Men att göra det till sin uppgift att se till att den person jag inte tål till sist inte tål sig själv är fel.
Jag får säga att jag hatar dig. Så länge jag inte får dig att hata dig själv.
Ibland krävs det väldigt lite att just göra det...få någon att hata sig själv.
De som fått höra hela livet att de inte duger...som på något sätt ändå lyckats ta sig upp igen ett par gånger till exempel. De personerna räcker det med att du knuffar till dem på rätt ställe så faller de ihop.
För att vi, jobbat så länge på att bygga dem så svaga.
Det tar lång tid. Många många år att någonsin kunna känna sig hel igen efter att bara en gång, varit på botten. Tänk då på alla de som är som jag. Inte som alla andra. Så många som är konstiga...så många av oss...men ändå så är vi ensamast i världen. För att vi oxå inte fattat att det är ok att vara onormal och faktiskt TROR på vad NI säger!
OM vi kan ta oss upp igen och lyckas göra det på riktigt så kommer vi aldrig låta någon trampa på oss igen. Aldrig låta någon ta oss dit ner igen. För nu, NU vet vi att vi inte är värda det.
Jag undviker att sätta mig i en situation där jag skulle träffa på folk jag inte klarar av. För problemet ligger hos mig. MIG!
Det är inte ditt fel att jag inte tål att se dig, att jag äcklas av dig eller inte tåls höra ditt skratt. Det är mitt fel. Och det är något som jag måste fundera på. Varför jag hatar dig?
(Om du nu inte gjort mig illa. Då förstår vi ju alla varför man kan tycka illa om folk.)
Men ändå...hur kan man vilja göra livet så jobbigt för en person som enligt en själv inte betyder någonting?
Kanke för att den personen försökte plocka isär mig. Försökte göra min mindre än vad jag är. Dessa är några av mina egna svar.
Jag kräver inte att någon ska tycka om mig. Jag kräver att bli behandlad med samma respekt jag ger dig. För att du inte ska hinna upprepa din åsikt om hur du känner om mig så går jag. Jag går och vet att där står du...stackars människa.
Fyld med så mycket skit och okunskap om livet, att du tror att jag inte är lika mycket värd som du för att jag inte är som du!
Okunskap om vad som räknas. Vad som gör en lycklig...att få vara hel. En hel människa känner inte ett behöv att plocka isär någon.
En hel människa önskar att alla vore så hel som hon.
tankar av Elin en vanlig fredag..........